Kattvakt.

Inga ord behövs. 👆❤


Det enda negativa med att vara kattvakt är att det är väldigt svårt att slita sig från gosandet för att gå upp och ut i kylan på morgonen... Men ursäkten "Jag har två katter på magen, så jag kan tyvärr inte komma till seminariet idag" känns inte riktigt som en godtagbar grund till frånvaro. Inte ens om jag i sann juridikkurs-anda försöker hänvisa till katternas skäliga levnadsnivå (som, åtminstone enligt dem, faktiskt innefattar fri tillgång till vikarierande gos-, lek- och matmänniska när deras mattar är bortresta!) eller något... 😉

Snart får jag i alla fall åka hem till de små sötisarna igen. Det är nämligen i en hel vecka jag får mysa med dem. 😻

Kroatiens huvudstad Zagreb.

På min lilla Europe by bus-tur i somras besökte jag även Kroatiens huvudstad Zagreb. Det var en stad jag upplevde som ganska svår att få grepp om. Jag menar inte det som något negativt, bara en iaktagelse. Trots att jag hade svårt att få ihop en helhetsbild av staden tyckte jag mycket om alla olika delar av den. Jag skulle gärna åka tillbaka och utforska vidare, och skulle rekommendera den till andra. Att jag upplevde den som svår att få grepp om kan dels bero på att jag inte var speciellt påläst, bara var där två nätter och dessutom ganska trött de dagarna - men också på att staden kändes väldigt delad.

Jag bodde en bit utanför stan, i ett område med många slitna hus, mycket klotter och trasiga fasader. Utseendemässigt var kontrasten till de rena, hela, färggranna och ganska lyxiga turistgatorna väldigt stor. Även prisskillnaderna var enorma. I mitt område fick jag en stor riktigt god middag för lika mycket som jag på en turistgata betalade för ett glas apelsinjuice. Kontraster.
Jag bodde i ett jättefint och mysigt rum i Zagreb. Först blev jag lite förvånad, för jag bokade rummet via en hotellsida och trodde utifrån recensionerna osv. att det skulle vara ett enkelrum på ett vandrarhem - men det visade sig vara ett rum i en persons källare. Det var dock det mysigaste rummet på hela resan! Det var en gammal kvinna som hade huset. Hon pratade nästan ingen engelska alls, hennes dotter hjälpte henne med bokningarna, men hon tog emot mig så varmt och välkomnande, försökte ändå berätta och ge tips om Zagreb och la dessutom fram både te och kaffe åt mig. Så fint. ♥
Zagrebs spårvagn & spårvagnsbiljett, som köptes i små söta kiosker vid namn "Tisak". Spårvagnen var snabb, mysig och borde ha varit enkel - ändå lyckades jag åka fel sjuhundraelva gånger. Jag förstår inte vad det var som var så svårt, men jag höll på att bli tokig. Framförallt första kvällen när jag hade rest sen kl 6 på morgonen, kommit fram mycket senare än planerat pga. flera timmars kö i gränskontrollen, hade packning, skavsår, var trött, varm, hungrig och försökte hitta till boendet men hamnade fel hela tiden - då var lusten rätt stor att sätta mig ner på trottoarkanten och typ gråta, men det gick till sist!
Den vackra muren utanför katedralen.En av huvudanledningarna till att jag valde att åka till just Zagreb var att jag läst om Museum of Broken Relationships och tyckte att det verkade jättehäftigt. Det är ett museum dit personer kan lämna symboliska föremål och berättelser om brustna relationer. De som grundade museet ansåg att det saknas utrymme för den sortens sorg. På museet fanns alltifrån en yxa, dataspel, ett barns gulliga kärleksbrev till ett annat barn, ett brev till en pappa som aldrig var en pappa och en polisanmälan om våldtäkt. Berättelser som närapå fick tårarna att rinna och berättelser som fick mig att skratta högt. Det rekommenderas verkligen! Så annorlunda, och en väldigt fin tanke bakom.

Botaniska trädgården var jättemysig. Jag landade där i slutet av dagen. Njöt i skuggan på en bänk. Stillsamt. Och det fanns sköldpaddor i dammen! 

September 2017.

Så har september gått. Allt är bra med mig, trots tystnaden här på bloggen. September har inneburit plugg, jobb, volontärande. Jag har dragit ner på mitt ena jobb, för att tiden och orken helt enkelt inte räcker till. Jag har skrivit juridiktenta. Födelsedagsfirat en vän. Klippt håret. Röstat i kyrkovalet. Köpt ett skrivbord. Legat rätt så däckad sjuk i nästan en vecka. Ätit glass. Köpt blommor. Plockat bär. Känt några viktiga insikter sjunka in. Varit på inflyttningsfest för den otroligt fina organisationen jag volontärar i. Myst i stan med fin-vän. Jag har för det mesta haft det väldigt bra, helt enkelt.

Mitt projekt, vars första steg är instagramkontot @vi_finns_ocksa, går framåt. Lite mer än två veckor har gått. 145 följare, två delade berättelser och fler på gång, många fina meddelanden, fint beröm från några av mina förebilder, en start till något som kanske kan bli ett samarbete. Jag har många planer, på både kort och lång sikt, men steg ett är instagramkontot. Just nu ligger fokus på att få fler att hitta dit.

Jag har tänkt på det så länge, i flera år, och jag är så glad att jag äntligen satte igång - och så tacksam och rörd över alla, både överlevare och andra, som bryr sig. Som vill berätta, vill lyssna, vill skicka stöd till de som berättar, skriver fint till mig, frågar om de kan hjälpa till... Det är så otroligt fint. ♥