Första dagen som socionomstudent!

Igår var en sån där dag som måste kommas ihåg och återberättas direkt. Första dagen i en ny skola, på ett nytt program. Första dagen sen jag var 16 år som jag är elev i en "riktig" skola, för även om jag pluggat som en tok de senaste åren har det ju varit antingen helt på egen hand till komvuxprövningar eller på distans. Framförallt: första dagen som socionomstudent!

Det känns så overkligt. Igår - framförallt när en av våra lärare berättade vad hon jobbat med och höll ett så inspirerande tal att åtminstone jag blev tårögd - kändes det ännu mer overkligt än innan. Och ännu mer rätt. Så ja, nu är jag officiellt socionomstudent! Nu har jag 3,5 års intressanta studier framför mig tillsammans med människor som verkar så öppna och fina i en skola där det känns som att jag kommer trivas - och sen kommer jag verkligen att få hjälpa andra på riktigt. Få jobba med att hjälpa andra.

Jag vill skriva något klyshigt om drömmar, om hur fint det är att hitta något som känns så rätt, att allt går och att det är så värt att kämpa sig igenom allt det svåra, men jag låter bli. Det är dock så det känns och jag tror verkligen på det. Inte bara gällande mig själv, utan gällande alla. Det går. Ibland krävs det extra mycket kämpande, tusen kringelkrokvägar och att falla och resa sig och falla och resa sig så många gånger att det inte ens går att hålla reda på, men på något sätt går det. Alltid.

Resten av gårdagen mest bara njöt jag ute i solen och det tänkte jag göra även idag. Nästa vecka börjar föreläsningarna och allt på riktigt och jag är så taggad. Vi hörs fina ni, ha det bra så länge!

Jag lovar!

Jag fick på föreningen Paraplys instagram syn på den här otroligt viktiga bilden från dagens Metro och måste dela den här också. "Här är 7 saker jag som vuxen lovar alla barn".

Läs, sprid och lova!

Världens bästa sommar!

Idag står terminens första extrajobb på schemat, senare i veckan har mitt program en introduktionsdag i skolan och nästa vecka är allt igång på riktigt. Jätteroligt, mysigt och spännande - och väldigt nervöst. Det finns mycket frågetecken både kring skolan och en annan situation och det där med att inte veta och inte ha kontroll är inte min starkaste sida, men jag hoppas få svar på det mesta i nästa vecka och då blir nog allt bra. Dessutom får jag påminna mig om att det inte kommer att bli som i våras eller året innan, för det är trots allt stor skillnad både på att läsa något jag verkligen vill och att plugga 100% istället för 300% - jag kommer faktiskt ha tid att leva, andas och göra annat också, även när semestern är slut.

I övrigt är jag som sagt supertaggad på skola och nya äventyr, men samtidigt som alla runt mig verkar längta massor även efter hösten som årstid kan jag inte låta bli att känna mig lite ledsen och önska att sommaren aldrig tog slut. Det har verkligen varit den bästa sommaren någonsin! Så jag tänkte passa på att fira med lite fler semesterbilder... ;)(Om ni undrar vad jag gör på bilden uppe i hörnet plockar jag tomater - så mysigt!).