När allt landar rätt.

Det är en märklig känsla. Under det senaste året har mycket förändrats. Jag har behövt bryta med vissa familjemedlemmar och som en följd av det förlorat kontakten med nästan hela min familj och släkt. Drömmarna jag i så många år klamrade mig fast vid blev sanna och var precis framför mig, men blev ändå inte av. I augusti blev jag, lång historia kort, våldtagen, kontakten med psykiatrin som precis höll på att avslutas fick tas upp igen och jag kom aldrig iväg från Sverige. Jag har slutat på jobbet jag jobbade på i tre år, flyttat, ett tag visste jag inte om jag skulle hitta någonstans att bo och ofta var jag helt säker på att allt skulle gå åt helvete. Det är inte mycket i mitt liv som är som det var för ett år sen, och ännu mindre som är som jag för ett år sen trodde att det skulle vara idag.

Och ändå blev allt, till slut, så rätt. Visst har jag en del kvar att jobba med och såren läker fortfarande, men livet i nuet är också finare och lugnare än någonsin tidigare. Jag har min lägenhet. Mina fina vänner. Mina drömmar och mål som känns mer rätt och mer jag än någonsin. Pluggandet går superbra, trots att det är mycket. Jag har världens finaste extrajobb. Jag sjunger i en jättemysig kör och snart har vi det första uppträdandet jag är med på. Det börjar bli vår ute. Solen gör mig glad. Timslånga telefonsamtal med någon jag tycker om gör mig också glad. I sommar siktar jag och en vän på att försöka komma iväg på en semesterresa tillsammans. I höst kommer jag kunna börja läsa det jag vill.

Viktigast av allt; jag känner mig mer som mig själv än någonsin tidigare. Jag börjar förstå mig själv och mitt liv mer och mer, ett litet steg i taget släppa dömanden, inse att skulden inte var min och att det inte alls var något fel på mig. Vem som helst hade reagerat likadant. Och nu är jag vuxen. Nu är mitt liv mitt. Jag trivs i nuet, ser fram emot framtiden och det jag har kvar att jobba med får jag hjälp med. Ofta känner jag mig glad, stark, trygg, fri och även sämre dagar upptäcker jag att jag faktiskt kan välja att känna så genom att göra sånt som får mig att må bra, ta avstånd från negativitet och fokusera på det jag är glad för, utan att för den sakens skull trycka undan och fly från känslor. Det känns som att jag håller på att bygga upp mig själv och mitt liv, bli den jag vill vara, göra livet som jag vill ha det och det är fint. Det är jättefint. Det blir verkligen alltid bättre, även när det inte känns så.


Nu har jag det fint!

I lördags tog jag en tur till Ikea! Jag kom fram till att min fotovägg var för rörig, så den fick en makeover, och så även mitt tidigare väldigt tråkiga badrum. Det gör så mycket att ha fint hemma! Att jag är extremt pedant vet de flesta och likaså att jag mår dåligt om allt inte är precis så rent, städat och rätt som jag vill att det ska vara - men åt andra hållet blir jag också alldeles glad, varm, trygg och njuter för fullt när det är ordning. När jag dessutom har inrett som jag vill ha det, så att jag tycker att det är fint, överdriver jag inte när jag säger att jag fortsätter se det, njuter av det och blir precis lika glad varje dag

Något annat som gjorde mig jätteglad häromdagen var när jag på pendeltåget en tung dag mötte världens sötaste lilla 4,5-åring som visst bestämde sig för att jag såg snäll ut och pratade oavbrutet i 25 minuter. Behöver jag ens säga att min dag blev ungefär tusen gånger bättre? Hon undrade bland annat varför jag hade hål i mina jeans: "Då blir det ju inte varmt där!". Det kunde jag ju inte säga emot. :)

Mycket är fint just nu, men nu är det är sovdags! Imorgon ska jag hålla ett engelskatal om hur samhällsklyftorna i USA påverkar barn i familjer som lever under fattigdomsgränsen, både under uppväxten och resten av livet, och vilken hjälp som finns att få. Håll tummarna!

Min fotovägg.

Titta! Nu har jag fått upp min fotovägg! En hel vägg fylld av fina ögonblick, minnen och människor. Jag blir så glad och varm av att se alla de där bilderna. Som en påminnelse om allt som är och varit fint i mitt liv - åtminstone det som fångats på bild! ;)