Be fearless.


Till hösten har jag sökt utbildningar som leder mot det jag verkligen vill. Det som får bröstet att brinna av passion och engagemang. Det som känns så rätt, så jag, och som jag längtar så mycket efter att få komma igång med.

Jag vill jobba med utsatta barn. Jag har så många tankar och planer om hur och på vilket sätt - men det viktiga just nu är att bara tanken gör det alldeles varmt i bröstet och får mig att känna mig mer levande än någonsin tidigare.

Jag har varit så rädd för att berätta om det. Inte för att jag inte ska klara det, för det vet jag att jag kommer - men rädd att andra ska säga att jag på grund av mina erfarenheter och det jag varit med om inte kan. Rädd att folk ska tro att jag gett upp de skådespelardrömmar jag klamrat mig fast vid sen jag var liten, trots att jag vet att jag bara landat mer i mig själv och hittat något som känns ännu mer rätt, som brinner ännu starkare.

Men vad spelar det egentligen för roll om folk dömer eller inte förstår? Jag vet. Jag förstår. Jag ska jobba med att hjälpa utsatta barn. Jag är på väg. Och jag längtar så mycket. 

En färdig uppsats och en brainstormande hjärna.


...och så lyckades jag på något märkligt sätt få ihop en 17 sidors uppsats om fiktion och historia i biografiska filmer, med utgångspunkt i The Iron Lady om Margareth Thatcher. Klockan 01.20 inatt var jag äntligen klar, efter att ha slitit alldeles för mycket med den i några dagar - men så värt det. Herregud så skönt! När jag kommenterat några andra kursdeltagares uppsatser är kursen slut. Min första högskolekurs avklarad! Om ytterligare 19 dagar är även kurdiskan slut - och då har jag semester!!!

Som alltid när jag sitter fast i så mycket plugg att jag bokstavligt talat pluggar från tidigt på morgonen fram till mitt i natten utan att ha tid för mer än små matpauser ägnar sig min hjärna åt att brainstorma idéer till alla möjliga kreativa, viktiga, roliga och meningsfulla projekt. Framförallt när jag pluggar ämnen som inte intresserar mig sådär på riktigt, som absolut kan vara spännande (i den här kursen har jag t.ex. lärt mig ett helt nytt sätt att tänka kring historiebruk och fakta/fiktion och ofta kommit på mig själv med att le när jag läst kurslitteratur, föreläsningar eller andras inlägg bara för att det liksom är så smart) men som ju inte är det jag verkligen brinner för eller det jag vill göra i mitt liv. 

Några av de idéer min hjärna kom på den här intensiva pluggomgången rör bloggen. Jag ska fundera lite mer på vad jag känner om det och hur jag i så fall kan utveckla idéen, men det kanske faktiskt kan bli något bra och spännande... Nu behöver jag i alla fall ta en liten powernap innan jag beger mig till extrajobbet. Känner mig trots att jag är trött jättetaggad. Vi hörs!Det går inte att skriva uppsats utan godis... ;)Så vackra blommor av både fina Ida och min hyresvärd. 

Det blir semester ändå!

Att efter alldeles för mycket stress, kurskrångel och jag vet inte allt fatta beslutet att ta hela sommaren ledig. HELA sommaren. Jag är så tacksam för att jag har den möjligheten - och så lättad att jag nästan gråter. Det var ett så läskigt och så rätt beslut. Nu får jag hela sommaren att ha semester, ta hand om mig och bara vara ledig innan jag börjar plugga igen till hösten. Det finns knappt ord för hur mycket det behövs.

22 dagar kvar att orka nu alltså - sen 2,5 månaders semester!