Gemenskapen av delade erfarenheter.

🎶 Det finns inget jag kunde gjort. Inget, inget, inget. Det var bortom min lilla hand. Ett barnahjärta är allt för stort, rymmer för tunga minnen. De åren gör fortfarande ont ibland. 🎶
- Jessica Andersson, Min lilla hand

Idag var jag på ett första infomöte hos en förening för vuxna överlevare av övergrepp i barndomen. För hur långt jag än kommit och kommer, så är det jag blev utsatt för under min uppväxt något jag lever med varje dag och som jag kommer leva med i resten av mitt liv. 

Förstå mig rätt: det går att leva ett bra liv ändå. Idag trivs jag med livet jag lever, mår för det mesta bra och jag vägrar låta det som varit förstöra mig eller mitt liv. Men det kommer alltid att finnas. Det kommer alltid att ha hänt. Och som med det mesta annat blir det så mycket lättare att hantera och förhålla sig till i gemenskap med andra. Därför är det verkligen fantastiskt att sånt här finns. 💕

TicTacToe:

<3 I gemenskap med andra som råkat ut för liknande saker kan jag tänka mig att man hittar styrka och förståelse, om inte så kanske man ändå känner sig mindre ensam i det som hänt <3 kram

Evahle - en blogg om psykisk hälsa:

Du är grym, en sann förebild <3

Kommentera inlägget här: