Att tillåta sig själv att vara sjuk.


Jag blev ordentligt sjuk där i lördags. Så att jag de senaste dagarna legat helt däckad och inte orkat vara vaken mer än några minuter åt gången. Idag har febern gått ner lite och jag känner mig lite piggare, så jag tänkte skriva om det där med att faktiskt vara sjuk när en är sjuk. I det här fallet var jag så dålig att jag inte hade något val, men det är inte heller längesen jag till vilket pris som helst skulle ha försökt tvinga mig till jobb eller skola i alla fall. Det brukade krävas att jag svimmade, ramlade och bokstavligen inte kunde ta mig iväg för att jag skulle låta mig själv vara sjuk. Och det hände fler än en gång att min chef på mitt förra jobb skickade hem mig, när jag kommit till jobbet alldeles för sjuk för att vara där.

Det är egentligen bara ännu ett exempel på hur rädsla och känslan av att inte vara värd mer har jagat mig. Katastroftankarna sa att de skulle bli arga på mig om jag stannade hemma när jag var sjuk, att jag skulle bli av med jobbet, bli utslängd ur skolan, hamna på botten och förlora allt igen. Och det var ju ändå bara jag. Jag var inte viktig, jag behövde inte tas om hand, alla andras behov gick före mina och jag dög ändå bara när jag presterade och fanns till för andra. Att ta hand om mig själv... Vad var det?!

Men alla blir sjuka. Och jag är också viktig - precis som du som läser det här, precis som alla andra. Våra behov räknas precis lika mycket som andras. Vi är också värda att tas om hand. Alltid, inte bara ibland. Att pressa sig själv till bristningsgränsen och ignorera kroppens signaler är inte starkt eller duktigt, utan ännu ett sätt att tala om för oss själva (och för omgivningen) att vi inte är värda mer - och vi är värda mer. Vi är värda lika mycket som alla andra. Vi behöver också vara snälla mot och ta hand om oss själva. Det är inte själviskt, utan nödvändigt. Vi är också värda att må bra. Så nu har jag varit sjuk från både mitt vanliga extrajobb, utbildningstillfälle nummer 2 för studentambassadörerna och t.o.m. hemtentan som ska in i slutet av veckan har fått vänta lite. Är en sjuk så är en sjuk - och det är okej.
A:

Stackars dig, som varit så dålig!! Hoppas du mår mycket bättre nu! Det är verkligen inte kul att vara så där sjuk och dessutom ligga hemma ensam utan nån som tar hand om en. Kan vara rätt otäckt!
Så har det allltid varit för mig med, att jag inte stannat hemma förrän jag bokstavligt talat verkligen inte kunde ta mig ur sängen. Och så är det nu med egentligen. Jag har ännu inte nått den punkten att jag sätter stopp innan det blir för mycket. Är glad att du har kommit till den insikten och att du kan inspirera oss andra som ännu inte är där!!
Stor kram, finaste Diana!

Evahle - en blogg om psykisk hälsa:

Usch vad jobbigt det är att bli så sjuk :/ <3

Kommentera inlägget här: