Där jag är som allra mest hemma.

Idag följde jag med min fina gamla vän Ida, som jag känt sen vi var 11-12 år, ut till stallet och fick rida en mysig skogstur på hennes Gurkan. En ruskigt söt liten 4-åring. Ida håller på att rida in honom och bara på vår lilla skogstur märktes det hur otroligt fin han kommer bli. Redan nu så lyhörd, framåt, samarbetsvillig och otroligt känslig. Så fin! Det var innan idag ett par år sen jag red unghäst. När jag red aktivt var det dock det jag älskade mest. Unghästar och lite speciella hästar, som många gånger inte haft det så lätt - "hästar med problem" - det var liksom min grej. I hjärtat är det så fortfarande. ♥ 

Så fint att vara ute i stallet med just Ida också. Precis som gamla tider, när vi alltid följde med varandra till stallet och våra olika medryttarhästar. Fast nu är vi vuxna. Det är fantastiskt.

12 år. 22 år. Det är (tack och lov!) inte mycket i livet som är som det var för 10 år sen, men en sak har inte förändrats: jag kan fortfarande inte tänka mig ett enda bättre sätt att spendera en fredagskväll än i stallet. Kvällens ridning både stillade hästabstinensen - och väckte den ännu mer till liv. Vilken tur att det verkar som att det nog kommer bli lite mer stall i mitt liv ett tag framöver... :-)Bergsklättrarponny. ;)
Jag är som ni ser på mitt leende väääldigt nöjd på hästryggen. Haha.
Amanda CL:

Vad mysigt! Blir lite avundsjuk :P va så länge sen jag red :P Undrar om jag ens är så vig att jag skulle klara av att sitta upp själv :P
kram

A:

Blir faktiskt också lite avundsjuk :) Det verkar så härligt att rida! Men jag är inte heller säker på om jag ens skulle komma upp utan stege eller lyftkran (är ju stel som en pinne i kroppen) och så finns risken också att jag skulle bli jätterädd för hästen. Men det verkar så underbart! Och naturen!! Jag var ute och vandrade en massa i Hälsingland i veckan och det var det bästa jag gjort på länge. Finns inget så underbart som att vara ute i skog och mark!! Kram!

Kommentera inlägget här: