En hotellmus och ett gränsövertramp.

Hej ni fina!

Tack för era kommentarer. Svar & kommentarer kommer som sagt när jag är hemma igen. ☺
Just nu sitter jag på stranden. Myser. Njuter av en av de sista dagarna på den här alldeles fantastiska resan. Igår åkte jag till Bosnien & Hercegovina i alla fall. Klättrade upp i ruinerna av en gammal borg i byn Počitelj, utforskade staden Mostar, åt cevapi, fick höra och lära mig om stundvis väldigt hemsk historia, ta del även av starka personliga berättelser (och en del roliga anekdoter), lära känna ett gäng franska studenter som också ägnar sommaren åt ett utforska Östeuropa och avslutningsvis simma i häftiga Kravice vattenfall (side by side med ormar 😳). Men allt det där får ett eget inlägg, senare.
Idag är det avslappnande strandmys som gäller. Och ikväll långpromenad till en fantastisk seafood-restaurang precis vid havet några kilometers strandpromenad bort. Gårkvällen, när jag väl kom tillbaka till Kroatien, blev händelserik. Jag upptäckte att det jag i några dagar avfärdat som en stor konstig spindel i mitt hotellrum inte alls var en spindel, utan en mus. Som jag säkerligen skulle ha tyckt var gullig utomhus eller om den varit tam, men definitivt INTE vill ha i hotellrummet där jag har mina saker, går barfota i mörkret och sover djupt utan koll på vad som händer runtomkring. Way too much kontrollbrist för mig. Så jag vågade mig till sist mycket skakig ner till receptionen och fick byta rum. (De verkade lika chockade som jag, bad tusen gånger om ursäkt och skickade t.o.m. med mig någon upp när jag skulle packa ihop mina saker så att jag slapp gå tillbaka ensam). Är dock lite ledsen för att de nog kommer göra musen illa nu. Jag vill inte ha den i mitt rum, men önskar att de kunde släppa ut den på någon trygg naturplats där det finns gott om god musmat istället - inte döda den. 🐭
Det var inte bara en mus jag stötte på igår. En stund tidigare råkade jag vid busshållplatsen ut för en man som ansåg sig ha rätt att hålla fast mig, smeka mina ärr och kräva min livshistoria fast jag gång på gång sa nej, rör mig inte, jag vill inte prata och försökte dra mig undan. Jag skrev lite om det på instagram och kände att jag ville dela det även här. Läs gärna!

PS. Nej, det är fortfarande inte farligt att resa. Sånt händer överallt. Jag har varit med om samma sak och mycket värre hemma i Stockholm många, många, många gånger. 

Kommentera inlägget här: