557823 ord.

Idag har jag sparat ner min gamla blogg, där jag skrev 2012-2015, till ett word-dokument. Den bloggen är låst sedan länge och jag klarar själv inte av att läsa den, då jag framförallt de första åren var så påverkad av de som skadades lögner och stämplarna de klistrade på mig att det var den bilden jag själv också presenterade.

Trots det vill jag spara den gamla bloggen. Delar av den gav en väldigt skev och orättvis bild av mig själv och min situation, men den innehöll samtidigt en del klokt, råd och stöd till andra och många minnen. Den var med när jag blev frisk från ätstörningen och självskadebeteendet, på resor, när jag började jobba, mina första volontäruppdrag, när jag jagade skådespelardrömmar, när jag flyttade hemifrån... 2416 A4-sidor. 557823 ord. Det känns fint att ha det tryggt sparat.

Många gånger de senaste åren har jag funderat på att sluta blogga. Det känns som att jag mest upprepar mig, skriver om sånt som är fullständigt ointressant att läsa om. Det finns så mycket viktigare saker att skriva om, men här i bloggen kommer det inte längre ut. Och så finns funderingar kring hur jag ska göra sen, när jag är färdigutbildad och börjar jobba som socionom. Hur går det ihop med min blogg som ibland, framförallt förut, varit väldigt personlig? Å andra sidan vill jag också föreläsa, skriva bok osv. Fast det kommer nog i alla fall få bli på ett annat sätt. Men, det är något jag får fundera på och lösa sen. Än är jag inte där. Än vill jag inte heller sluta blogga. Det finns något som håller mig kvar. Så jag fortsätter lite till. Låter det vara som det är, bli som det blir. Jag vet att några av er som läser har hängt med ända sen början. Sen 2012. Det är häftigt. Ni är så fina och så väldigt uppskattade. ♥
Hanna Karlsson:

Jag har haft min blogg i tio år. Kan inte tänka mig att sluta även om jag har vissa dagar då jag inte skriver något alls. Den är min lilla bebis som varit med så länge.

Evahle - en blogg om psykisk hälsa:

Det är mycket man inte tycker stämmer längre när man skrivit länge men ändå väldigt intressant att gå tillbaka och läsa

Kommentera inlägget här: