Ännu en vecka i Spanien.

Jag har det så bra här. Surfar. Pratar spanska. Lever. Jag som alltid är så ordentlig och vill ha kontroll vet knappt vad som hänt med mig. Jag går hemifrån försent varenda dag, kollar inga busstider, vet inte hållplatsernas namn, lagar inte mat, ska "skolka" för att kunna åka på en utflykt, är ute sent på kvällarna, kommer i sista minuten på att jag har läxor till dagen efter, planerar ingenting... Och allt löser sig alltid ändå. Läxan blir alltid gjord. Jag kommer alltid fram i tid. Frågar om jag inte hittar. Frågar om jag inte förstår. Har så mycket roligare. Är så mycket mindre stressad. Tror jag hittat något viktigt här.Idag har vi varit på marknad och ätit paella. Och på lektionerna lärde vår grymma spanskalärare oss vilka låtar på spanska som har sexistiska texter och som vi ska bojkotta, för det är ju inte lätt att veta när en inte förstår språket. Jag ❤ henne. Hon är fantastisk på alla sätt.

Idag har jag också vunnit en strid mot en äcklig kackerlacka som jag hittade i mitt rum (😷). Sen lyckades jag helt på spanska säga till min lärare att jag inte kommer imorgon och vad jag ska göra istället. Och efter det lyckades jag prata rätt mycket spanska med folk på marknaden och i affärer! Känner mig lite smått oövervinnerlig efter det.😅

Igår deltog vi i en stark och berörande manifestation på la plaza de catedral för att visa solidaritet med personer som behövt fly. Det var många där och visade sitt stöd. Önskar dock att vi varit ännu fler...
Kommentera inlägget här: