Att våga fast en är rädd.

Ungefär så här har min dag idag sett ut och jag vet inte om det går att få det så mycket bättre. Jag ägnade förmiddagen åt att transkribera intervjuer i solen på verandan. Fick en stund sällskap av en söt grannkatt. Borde ha pluggat mycket mer, men en vän som var i närheten kom över med lunch och vattenmelon och en bättre pluggpaus kan det nog inte bli.

Nu är det inte ens två veckor kvar tills jag åker. Jag längtar. Och är livrädd. Det är jag alltid. Jag är en person som har väldigt mycket drömmar, stora viktiga mål, vill väldigt mycket. Jag älskar resor, äventyr, att pröva nya saker. Jag vill se, göra och uppleva allt. Men jag är också en person som varit med om svåra saker och är väldigt rädd. "Du är livrädd för allt och gör det ändå", beskrev någon mig en gång och det stämmer väl. Jag är livrädd för allt och jag gör det ändå. För att jag är halv annars. För att jag vill leva.

Jag tror att det är viktigt. Att våga och att fortsätta våga. Hela livet. Våga vad det än är som hjärtat säger. Vad det än är som känns rätt. Att utmana rädsla gör ont ibland, riktigt fysiskt ont, åtminstone i mig - men den smärtan är så mycket mindre och så mycket mer kortvarig än hur det skulle kännas att följa rädslan istället för hjärtat och drömmarna. Att välja bort en del av sig själv. Vad drömmer ni om?
yogapassion.blogg.se:

Så bra skeivet! Jag är också livrädd men gör det ändå eller försöker i alla fall. Jag tror också att det är jätteviktigt, att våga leva på riktigt även om det är läskigt ☀️🌸

Matilda Berlin:

Det ser verkligen fantastiskt ut fining! <3

Svar: Tack snälla! <3
ddianasliv.blogg.se

Kommentera inlägget här: