Där jag är som allra mest hemma.

Idag följde jag med min fina gamla vän Ida, som jag känt sen vi var 11-12 år, ut till stallet och fick rida en mysig skogstur på hennes Gurkan. En ruskigt söt liten 4-åring. Ida håller på att rida in honom och bara på vår lilla skogstur märktes det hur otroligt fin han kommer bli. Redan nu så lyhörd, framåt, samarbetsvillig och otroligt känslig. Så fin! Det var innan idag ett par år sen jag red unghäst. När jag red aktivt var det dock det jag älskade mest. Unghästar och lite speciella hästar, som många gånger inte haft det så lätt - "hästar med problem" - det var liksom min grej. I hjärtat är det så fortfarande. ♥ 

Så fint att vara ute i stallet med just Ida också. Precis som gamla tider, när vi alltid följde med varandra till stallet och våra olika medryttarhästar. Fast nu är vi vuxna. Det är fantastiskt.

12 år. 22 år. Det är (tack och lov!) inte mycket i livet som är som det var för 10 år sen, men en sak har inte förändrats: jag kan fortfarande inte tänka mig ett enda bättre sätt att spendera en fredagskväll än i stallet. Kvällens ridning både stillade hästabstinensen - och väckte den ännu mer till liv. Vilken tur att det verkar som att det nog kommer bli lite mer stall i mitt liv ett tag framöver... :-)Bergsklättrarponny. ;)
Jag är som ni ser på mitt leende väääldigt nöjd på hästryggen. Haha.

Magiskt vackra Slovenien.

Bilder från någonstans i Slovenien, när jag promenerade till Vintgar Gorge. Det var så vansinnigt vackert. Vansinnigt varmt var det också och jag gick vilse, fick gå ännu många fler kilometer än vad jag hade räknat med, båda mina vattenflaskor tog slut mitt ute i ingenstans och jag insåg snabbt att mina sandaler inte var gjorda att gå långt i - men trots det var det så vackert att jag gick runt alldeles tårögd, med världens finaste känsla i bröstet och en sån otrolig frihetskänsla inombords. Bergen, naturen, tystnaden... Utöver en grupp cyklister som gissningsvis var på väg mot samma mål såg jag inte en människa på hela vägen. Alldeles, alldeles magiskt var det. ♥

Slovenien var nog det land jag förälskade mig mest i av alla fina länder och vackra platser jag såg under min resa. Det var så vackert.

Vintgar Gorge i Slovenien.

När jag var i Slovenien promenerade jag många kilometer i 30-graders värme för att få se häftiga Vintgar Gorge - och det var värt vartenda steg. Vintgar Gorge är en 1,6 kilometer lång ravin/canyon som med trägångar öppnats upp för besökare. I canyonen löper floden Radovna, med häftiga strömmar, vattenfall, jättegrytor och på sina ställen stilla dammar. När en promenerar på de små trägångarna är en omgiven av höga bergsväggar och ser floden dåna precis nedanför.

En riktigt häftig plats!