Föreläsning - Vi Finns Också.

Idag var jag på plats i Kulturhuset Ängeln i Katrineholm för att utifrån mitt projekt Vi Finns Också hålla en öppen föreläsning om barns och ungas utsatthet i familjen. Vi Finns Också syftar till att lyfta röster från överlevare av alla former av trauman och utsatthet under uppväxten. I nuläget är vi ett instagramkonto (@vi_finns_ocksa), men det kommer att fortsätta utvecklas. Bok och fler föreläsningar står på tur. Men, mer om det när det är aktuellt!

Idag ägde i alla fall Vi Finns Också's första föreläsning rum. Jag har ju föreläst i andra sammanhang tidigare, men det kändes stort och speciellt att idag få chansen att göra det utifrån ett projekt jag startat själv och om det ämne jag brinner allra, allra mest för. Det var dessutom första gången jag fick chansen att inte bara prata utifrån mina egna erfarenheter och kunskap, utan också lyfta andras röster - vilket är vad hela projektet handlar om. "Vad vill DU att andra ska förstå?", frågade jag för en tid sen våra instagramföljare. I kommentarer och DM fick jag många fantastiska svar på vad de ville att jag skulle lyfta. Jag är så rörd och så tacksam. Det var jag som stod där och föreläste idag, men det är tack vare deras röster som föreläsningen hade ett innehåll.

Tillsammans gör vi skillnad! 💪❤️

Erfarenheter.

Jag vet att det bland mina internetvänner finns många som har varit med om svåra saker och nu eller i framtiden vill jobba med att hjälpa andra. Bli socionomer, sjuksköterskor, läkare, psykologer. Jag har också av många av er hört att ni är rädda att er bakgrund ska vara ett hinder, att ni på grund av det ni gått igenom inte kommer kunna jobba med människor (eller att andra kommer tro att ni inte kan det). En del av er har fått höra det av andra, inte minst av just vårdpersonal och myndighetskontakter. Så var det för mig också, och jag trodde också så. Att börja plugga till socionom kändes som att bryta en oskriven regel, gå över en gräns som inte fick passeras. Nu vet jag att det inte är sant, att jag i liknande yrkeskategorier är långtifrån ensam om mina erfarenheter. Jag tillhör dessutom skaran som ser egna erfarenheter som en tillgång och en styrka. I sammanhanget är jag faktiskt tacksam för dem.

Givetvis är det viktigt att bearbeta och lära sig hantera det. Att vara medveten om och reflektera kring hur det påverkar en. För påverkar gör det, såklart. Vi bär alltid med oss det vi varit med om. Ett samtal med min fina arbetsgrupp i skolan idag fick mig att inse att det faktiskt gäller ALLA erfarenheter - inte bara för oss som haft det tufft. Även den med en trygg stabil uppväxt utan traumatiska händelser bär med sig det. Även goda erfarenheter eller att ha växt upp mer enligt normen påverkar hur vi ser, tolkar och uppfattar världen, situationer, människor. Vilka värderingar, utgångspunkter, antaganden vi bär med oss.

För mig var det en ganska befriande insikt, som jag kände att jag ville dela med er. Ni som kanske känner som jag gjorde. Som inte vet om ni kan eller får. ALLA har erfarenheter och ALLA behöver förhålla sig till dem i mötet med människor - vilka erfarenheterna än är. ✨

2017.

2017. Jag har bussat runt i Europa, badat i vattenfall, lärt känna nya så fina människor, ridit, kattvaktat, hälsat på Mia i Spanien, åkt på mitt livs första skidresa och tagit vad som just nu känns som det viktigaste beslutet i mitt liv. Jag har pluggat, jobbat, umgåtts med fina vänner, börjat volontära i Maskrosbarn och därmed förverkligat ännu en dröm. Startat Vi Finns Också, föreläst, överkommit rädslor, känt känslor, blivit bättre på att sätta gränser och stå upp för det jag behöver. Fortsatt jobba med mig själv. Året har stundvis varit tufft, stundvis jättefint och oftast nånstans däremellan. Som livet är. Det finns mycket så fina, och viktiga, stunder att jag inte kan sammanfatta det i ett inlägg. De 18 bilderna här ovanför räcker inte heller. 

Jag tror att jag har sagt det varje år sen jag blev fri, men 2017 har - trots allt - definitivt varit det bästa året hittills. Mitt nyårslöfte inför 2017 var att våga lite mer. Att inte fastna i trygghetszonen jag inte vill låsa mig i. Att leva. Och det har jag gjort. Jag har känt mig levande. ✨