En inte speciellt julig julafton.

Idag är det julafton. Från mig blir det däremot inget speciellt juligt inlägg, för jag känner mig helt enkelt inte så julig i år. Det är en av de mest fantastiska sakerna med julen som fri: att kunna välja själv. Att fira om en vill fira, att låta det vara som vilken dag som helst om en vill det.

Alldeles strax ska jag hur som helst bege mig mot min fjärde volontärjul, som även detta år tillbringas med barnen och familjerna som kommer till julfirandet jag volontärar på. Det ska bli jättefint.

Fram till dess värmer jag upp i min underbara tröja från fantastiska Föreningen Storasyster. Det var min julklapp till mig själv i år (jag slog in den och allt, har längtat efter att få öppna paketet!). Är även riktigt rörd av de otroligt träffsäkra klapparna jag fick av mina fina vänner. Ett dockskåp att renovera, byta golv, tapeter, bygga möbler, inreda... Som jag så länge pratat om att jag velat ha. En bok om Sydamerika, som om allt går enligt planen blir målet för nästa sommars äventyr. De känner mig verkligen. ♥

Nu ska jag sätta fart. God Jul till er som firar. Värme till er som tycker att dagen är svår - snart är den över. Vi hörs snart!

Våra röster som äntligen får höras.

Jag har skrivit om det på andra sociala medier, men inte här. Om #metoo och allt som följt av det. #Metoo, förstås, men det vet ni ju redan. Övergreppen jag blev utsatt för både som litet barn och senare har jag skrivit om många gånger förr. Jag är glad, blir så stärkt, varm, rörd och stolt över att tystnaden är bruten. Det känns inte ensamt längre. Det känns som att vi är så många som står tillsammans, backar varandra och gemensamt slänger tillbaka skammen dit den hör hemma. Den var aldrig vår. Jag blir såklart också ledsen för allt det fruktansvärda så många blivit utsatta för. Och arg. Arg på män som skadar. Arg på orättvisor, förtryck, skadliga strukturer. Arg på de som blundar, tystar, misstror, förminskar. De som tar förövarnas sida. De som vägrar välja sida och därmed per automatik tar förövarnas. De som skuldbelägger oss som blivit utsatta, istället för de som begått brotten.

Men mest av allt blir jag glad, stolt och stärkt över att våra röster äntligen får höras. 
Jag hoppas att vi aldrig tystas ner igen. Jag hoppas att vi förändrar det här på riktigt nu.

Vi finns också - ett nytt projekt.

Jag har startat ett nytt projekt.✨ Projektet kommer att fortsätta utvecklas, men idag drog den första delen igång. Det är ett instagramkonto, där överlevare får dela sina berättelser, erfarenheter och upplevelser. Vi finns ocksåheter det. Kontots namn är: @vi_finns_ocksa.

"Vi är överlevare av trauma och/eller någon form av social utsatthet under uppväxten. Vi är människor som inte blivit hörda, vars röst inte fått finnas eller inte har räknats. Här tar vi tillbaka vår röst, vår rätt till vår historia och våra erfarenheter. Genom att berätta kan vi hjälpa både oss själva och andra - och sprida information till de som inte varit där. Våra erfarenheter är viktiga. Tillsammans kan vi göra skillnad."

Instagramkontot @vi_finns_ocksa riktar sig till dig som levt eller lever i någon form av utsatthet - och till dig som arbetar med målgruppen eller av annat skäl vill ha ökad förståelse. Varmt välkomna dit! ❤