När drömmar byter form.

Ibland går saker inte som planerat. Ibland förändras planer och drömmar, eller åtminstone sättet att se på drömmarna. Jag kommer inte att åka till New York i höst. Det var ett otroligt svårt beslut att fatta, men är väl igenomtänkt, diskuterat med många och känns rätt. Det beror främst på ekonomiska skäl; att det är så ruskigt dyrt trots stipendiet (914 500 kronor för två år och utöver det mat och levnadskostnader), att jag skulle behöva leva under existensminimum, ändå inte vet om jag får ihop pengarna till andra året då 300 000 kronor fortfarande fattas och jag faktiskt inte vill sitta med 600 000 kronor i studieskulder efteråt. Det känns inte värt det. Tidigare behövde jag min dröm för att överleva. Nu är det en stor dröm, men jag har fler. Drömmar jag inte är redo att välja bort, vilket kostnaden skulle tvinga mig att göra. 

Istället för att åka till New York i höst kommer planet att gå till Nepal. Jag har fått en volontärtjänst på ett litet barnhem där och ska vara ansvarig för hemsida, sociala medier, arrangera evenemang, samla in pengar, organisera andra volontärer och såklart ta hand om barnen. Det känns fantastiskt. Tyvärr tror jag inte att jag kan få visum för mer än tre månader, så därefter blir det vidare till något annat land för annat volontärarbete. Jag planerar att stanna i Asien i ungefär ett halvår innan jag åker hem, byter packning, kramar alla - och beger mig ut i Europa istället. Det finns gott om små familjedrivna hotell, hästgårdar och barnfamiljer som vill ha hjälp mot mat och husrum. Planen är att så småningom landa i England. Kanske på någon av de teaterskolor jag tidigare haft kontakt med? Som sagt sig vara intresserade, är billigare, ger mig en högre examen och ett kontaktnät i landet jag vill bo i - inte på andra sidan Atlanten. 

Det känns sorgligt med New York. Folk har inför New York ofta frågat om jag inte är rädd för att lämna tryggheten i Sverige för att åka dit, men jag har inte alls känt så. Vilken trygghet? Nu gör jag det. New York var tryggheten. Men Nepal, att vara volontär och göra skillnad, utforska världen, uppleva olika kulturer, lära mig nya språk, möta nya människor och för första gången i mitt liv bara få vara ung, fri och följa mitt hjärta känns helt fantastiskt. Jag hoppas att ni vill följa med på min resa ändå, trots att det inte blir till New York. Det känns magiskt och jag vill åka nu direkt. <3

Kategori: Inspiration, New York, Om mig, Resor; Taggar: Asien, Barnhem, Drömmar, Frihet, Nepal, New York, Resa, Volontär, Workaway, det blir bättre, skådespeleri;

Mina New York-problem.

För två dagar sen trodde jag att allt var grönt. Igår skulle jag kontrollräkna en extra gång, bara för att jag trodde att jag behövde låna pengar någon annanstans ifrån tills pengarna från CSN hann komma, och nu ser situationen ut såhär. Jag tar tacksamt emot alla tankar, råd, idéer och stöttande ord jag kan få. Det behövs. 

  1. När jag och skolan den 1 juli fyllde i alla ekonomipapper var de 355 643 kronor jag får i lån, bidrag och merkostnadslån av CSN värda $42,834. Idag är det värt $41,715. Det låter inte mycket, men för mig som får pengarna i kronor och betalar i dollar behöver jag trolla fram 10 000 kronor extra.

  2. Av skolan fick jag ett papper med ”Estimated Annual Financial Requirements”, där jag för att söka visum måste bevisa att jag når upp till en viss summa och överlever det första året i USA. Jag tyckte att summan var enorm och då t.ex. hyra, sjukförsäkring och tunnelbanekort var medräknat drog jag dumt nog slutsatsen att även mat var det. Igår insåg jag att så inte var fallet. 

  3. Om jag tänker rätt går alla mina CSN-pengar och mitt stipendium åt till studieavgift, hyra och sjukförsäkring. Vartenda öre. Jag får inte jobba i USA. Jag var studieledig och utan inkomst hela våren, så därmed har pengarna jag sen tidigare sparat minskat rejält. Det jag har att leva på i ett helt år i New York är i princip det jag sparar ihop i sommar. Och även de pengarna är mindre värda nu än när jag räknade för 16 dagar sen.

  4. I min ansökan till CSN skrev och bifogade jag allt som skulle med. De missade flera uppgifter och bad mig skicka igen. Jag skickade igen, vilket innebar en ny handläggningstid. Jag behöver betala höstens studieavgift och ett halvårs hyra innan dess. I telefon har de flera gånger sagt att det inte finns någonting jag kan göra för att skynda på processen - fram tills igår, då jag ännu en gång ringde ännu mer sönderstressad, med gråten i halsen och ordentligt irriterad då missen faktiskt var deras och de plötsligt sa att jag visst får pengarna i tid. Jag ska höra av mig igen om jag inte hört något 5 dagar innan pengarna ska betalas (dvs. 31 juli). Jag blev först lättad, men tvivlar nu på att det stämmer. Hur ska jag kunna få pengarna mer eller mindre samtidigt som beslutet när jag dessutom behöver skicka in en studieförsäkran innan jag kan få pengarna utbetalda och inte får skicka in den än? 

Jag känner mig såhär igen. 

En berg-o-dalbana förberedelser.

Det har varit en rörig dag. Det känns som om New York-förberedelserna är en enda berg-o-dalbana; ena stunden tror jag att allt är under kontroll, klart, att jag kan andas ut och nästa är jag nära på att bryta ihop för något nytt som strular. Ungefär allt som kan krångla har krånglat. Igår trodde jag att det mesta var löst, njöt och satte upp en kalender för att räkna ner dagarna (42 dagar kvar). Imorse upptäckte jag nytt trassel och det blev en "bryta ihop över pappershögen och allt som inte stämde, gråta och inte kunna andas eller tänka och tro att allt är kört och behöva använda telefonstödet för att hantera det"-dag. L ordnade tid med en kurator på mottagningen jag går till, för att få tänka och titta på allt tillsammans med någon annan. Jag är bra på administration och har för det mesta koll, men det är lite för mycket och när stressen slår på är det lätt att siffrorna bara snurrar. Jag får erkänna att det känns som ett misslyckande och jag tackade först nej, men alltså... Att 20 år gammal behöva bolla lite med någon om framförallt ekonomi inför en USA-flytt är nog inte så konstigt, framförallt inte när så mycket krånglar. Det ska bli skönt att få stöd.

Dagen vände när fina Ida och söta hunden Kina kom över. Fin vän, söt hund, god middag och mysig promenad - det kan nästan inte bli en bättre kväll.💗