Minisemester på Gotland.

Tänk vad en liten weekend iväg kan göra mycket? Jag går som jag nämnt tidigare igenom vissa utmaningar just nu. Viktiga, men också tuffa. Samtidigt som resten av vardagen, och livet, fortgår parallellt. Som det ju är. Så småningom kommer jag kanske att skriva om det här, men inte än.

Hur som helst. Efter en vecka som innehöll utmaningar fick jag tillbringa min helg på Gotland tillsammans med bästa fin-vän. Vi har njutit av hotellfrukost, promenerat runt i mysiga Visby, tittat på havet, ätit gott. Känt att solen börjat värma. Sett vårblommor. Snön som smält. Bara haft det underbart.

Idag är jag tillbaka i vardagen. Gick upp och åkte iväg tidigt för uppsatshandledning. Nästa vecka ska B-uppsatsen in, så jag vet att jag kommer behöva jobba hårt i veckan. Ändå har jag hela dagen gått med ett nytt lugn och ny energi i hela kroppen - tack vare den här underbara, underbara helgen. 💗

Don't let your dreams just be dreams.

Bilder från min "Europe by bus"-tur i somras. 

Jag har bokat en resa till sommaren. Ett jättehäftigt helt fantastiskt underbart drömäventyr. Som jag är helt säker på skulle vara alldeles magiskt både i stunden och dessutom få mig att växa på många sätt. Det finns vissa omständigheter som jag själv inte kan styra över just nu och på grund av det vet jag inte om jag faktiskt kommer kunna åka som planerat i sommar. Men jag hoppas det. Räknar med det, så långt det går. Drömmer, längtar, förbereder, hoppas, vill. Och har bokat, som sagt.

Innan jag vet om jag verkligen kommer kunna komma iväg vill jag inte skriva ut vart jag ska - men det är en plats där det finns sköldpaddor och sengångare. Förstår ni? Sköldpaddor och sengångare!!!

Det finns knappt något bättre än att planera en resa, ett äventyr. Frihetskänslan. Längtan. Pirret i magen. Och rädslan, samtidigt. För jag är nästan alltid rädd innan jag gör någonting. Alldeles livrädd. Det är bara det att drömmarna är viktigare, större. Av erfarenhet - inte minst från min resa i somras - vet jag också att rädslan ger med sig så snart jag kommer iväg, tar steget och fullt ut gör det jag är rädd för. Då får den inte plats längre. Blir motbevisad. Kvar finns lyckan, friheten, hjärtat som brinner, längtar, vill.

"If your dreams don't scare you, they aren't big enough."

Kroatiens huvudstad Zagreb.

På min lilla Europe by bus-tur i somras besökte jag även Kroatiens huvudstad Zagreb. Det var en stad jag upplevde som ganska svår att få grepp om. Jag menar inte det som något negativt, bara en iaktagelse. Trots att jag hade svårt att få ihop en helhetsbild av staden tyckte jag mycket om alla olika delar av den. Jag skulle gärna åka tillbaka och utforska vidare, och skulle rekommendera den till andra. Att jag upplevde den som svår att få grepp om kan dels bero på att jag inte var speciellt påläst, bara var där två nätter och dessutom ganska trött de dagarna - men också på att staden kändes väldigt delad.

Jag bodde en bit utanför stan, i ett område med många slitna hus, mycket klotter och trasiga fasader. Utseendemässigt var kontrasten till de rena, hela, färggranna och ganska lyxiga turistgatorna väldigt stor. Även prisskillnaderna var enorma. I mitt område fick jag en stor riktigt god middag för lika mycket som jag på en turistgata betalade för ett glas apelsinjuice. Kontraster.
Jag bodde i ett jättefint och mysigt rum i Zagreb. Först blev jag lite förvånad, för jag bokade rummet via en hotellsida och trodde utifrån recensionerna osv. att det skulle vara ett enkelrum på ett vandrarhem - men det visade sig vara ett rum i en persons källare. Det var dock det mysigaste rummet på hela resan! Det var en gammal kvinna som hade huset. Hon pratade nästan ingen engelska alls, hennes dotter hjälpte henne med bokningarna, men hon tog emot mig så varmt och välkomnande, försökte ändå berätta och ge tips om Zagreb och la dessutom fram både te och kaffe åt mig. Så fint. ♥
Zagrebs spårvagn & spårvagnsbiljett, som köptes i små söta kiosker vid namn "Tisak". Spårvagnen var snabb, mysig och borde ha varit enkel - ändå lyckades jag åka fel sjuhundraelva gånger. Jag förstår inte vad det var som var så svårt, men jag höll på att bli tokig. Framförallt första kvällen när jag hade rest sen kl 6 på morgonen, kommit fram mycket senare än planerat pga. flera timmars kö i gränskontrollen, hade packning, skavsår, var trött, varm, hungrig och försökte hitta till boendet men hamnade fel hela tiden - då var lusten rätt stor att sätta mig ner på trottoarkanten och typ gråta, men det gick till sist!
Den vackra muren utanför katedralen.En av huvudanledningarna till att jag valde att åka till just Zagreb var att jag läst om Museum of Broken Relationships och tyckte att det verkade jättehäftigt. Det är ett museum dit personer kan lämna symboliska föremål och berättelser om brustna relationer. De som grundade museet ansåg att det saknas utrymme för den sortens sorg. På museet fanns alltifrån en yxa, dataspel, ett barns gulliga kärleksbrev till ett annat barn, ett brev till en pappa som aldrig var en pappa och en polisanmälan om våldtäkt. Berättelser som närapå fick tårarna att rinna och berättelser som fick mig att skratta högt. Det rekommenderas verkligen! Så annorlunda, och en väldigt fin tanke bakom.

Botaniska trädgården var jättemysig. Jag landade där i slutet av dagen. Njöt i skuggan på en bänk. Stillsamt. Och det fanns sköldpaddor i dammen!