Filminspelning.

Jag är aningen sliten på hemväg efter en 11 timmar lång inspelningsnatt för en kortfilm - men roligt och energigivande var det som vanligt, trots lite missad sömn. Så härliga och proffsiga människor. Filminspelningar är bland det bästa som finns. Dessutom var vi ute i skogen en stor del av natten, vilket var så fint och rofyllt - framförallt framåt gryningen, när fåglarna började kvittra och hela världen liksom vaknade till liv igen.

Nu ska jag hem för att hinna sova ett par timmar innan jag ska träffa en vän. Kallt var det däremot i skogen, trots filtar och jackor - så att krypa ner under ett varmt täcke ska bli alldeles underbart. ☺️

Vi powernappade, åt och värmde oss lite runt 1-tiden inatt. 
Stylad och redo! ;)

Livet är märkligt.

Livet är märkligt. Idag var jag på den coolaste provfilmningen i mitt liv, som jag önskar att jag kunde berätta mer om men det kan jag såklart inte. Häftigt och roligt var det i alla fall. En liten dröm som blev sann, oavsett hur det går eller vad som händer nu.

På kvällen var det dags för första gången med kören! Jag var den enda som var ny, hade inte hört en enda av låtarna tidigare och kände mig rätt vilsen ett tag - och ändå gick jag därifrån alldeles varm, glad och ser mycket fram emot nästa vecka. Alla var så öppna, välkomnande och omhändertagande. Jag kände mig med direkt. Så mycket värme och gemenskap. Det var precis som jag hade hoppats!

Nu ser jag att klockan är mycket och att jag borde sova. Jag ville mest skriva, för att ja... Vissa dagar är värda att minnas. Imorgon blir det vrålpluggande för min del, följt av dag två på mitt fina extrajobb. Det är lite mycket skola och lite mycket i huvudet, men också väldigt mycket bra som händer just nu. Väldigt mycket. Livet är verkligen märkligt! 

Två år går så snabbt!

Facebook påminde mig om att det redan har gått två år sen min första resa till Los Angeles med HHHIC-programmet. Jag kan precis minnas känslan. Hur jag klev ur taxin och in på det superlyxiga hotellet, kände mig så vilsen, receptionisten sa att något var fel men att de skulle bjuda på en drink i baren så länge - och lilla 18-åriga jag smög mig fram till baren, satt ensam mitt bland alla glada högljudda hotellgäster, smuttade på min cola och undrade vad jag egentligen gett mig in i. 

Hur det dagen därpå var dags för fotografering hos Alan Weissman (som bland annat fotat Angelina Jolies headshots) och hur jag när vi körde igenom LA på väg dit fattade att jag faktiskt var där, att det hände på riktigt, och bara ville skrika av glädje. Fotograferingen. Hans underbara hundar som jag förälskade mig i. När vi blev upphämtade i limousin utanför hotellet, för att köras till Stella Adler Academy för en heldags lärorik masterclass. När vi på min 19-årsdag gjorde audition för 26 agenter och rollsättare och därefter klämde ihop oss alldeles för många i en för liten taxi och åkte in till Hollywood för att fira både våra auditions och min födelsedag.

Det är märkligt. Det var en helt galen vecka och ändå kändes det - efter den där första nervösa kvällen - så naturligt och självklart. Enkelt. Åh vad jag längtar tillbaka!