Vi klarar mer än vad vi tror.

Så var hela första året på utbildningen avklarat. Ett helt år på högskola. Ett helt år som socionomstudent. Ett helt år närmare mitt mål, men också ett helt år fyllt av glädje, värme och fina, roliga, mysiga och lärorika stunder. Idag hade vi opponering på A-uppsatserna. Betygen dröjer, men jag och min uppsatspartner fick veta att vi inte behöver komplettera något på uppsatsen. Förra hemtentan kom tillbaka, jag fick VG. Och nu är det sommar. Avslutade opponeringsdagen med att fira lite tillsammans med bästa klassen. Nu är hela första året klart. Det gick. Vi klarade det! Wiiie!

Det som, för bara ett år sen, kändes som en helt främmande värld känns nu som hemma - och det har gått så bra. Jag har lärt känna så härliga människor, älskar vår fina gemenskap. Har lärt mig massor. Med undantag för en enda delkurs hittills fått VG på alla salstentor, hemtentor och betygsatta inlämningar jag gjort. Blivit studentambassadör. Trivts, haft roligt. Brinner om möjligt ännu mer för det jag redan brann för. Känner att jag hör till, passar in. Ett bra första år helt enkelt. Ett väldigt bra första år. 

Har jag föresten berättat att jag blev intervjuad i Nytt i Flempan för några veckor sen? Min utbildning har precis fått egna examensrättigheter för socionomer (tidigare gick examen via samarbete med annan högskola). Samma vecka som beslutet kom skötte jag skolans instagramkonto. En journaliststudent kände igen mig därifrån, stoppade mig i cafeterian och ville intervjua mig till en artikel om examensrättigheterna. Lite kul! :-)
 
 

En vecka kvar.

Ett alternativt sätt att hantera uppsatsstressen: lämna datorn hemma och ät glass på en solig brygga istället. Skämt åsido, vi är snart klara. Inte alls mycket kvar nu. Så jag tyckte att jag både hade tid för och var väldigt värd en god glass på en mysig brygga i solen. (Pluggandet går dessutom alltid bättre med pauser!).

Två dagar till uppsatsinlämning.
Fem dagar till sista seminariet.
En kompensationsuppgift för ett missat seminarium kvar att skriva.
Sju dagar tills båda extrajobben avslutats för terminen.

Helt ledig blir jag inte i sommar heller och jag älskar ju min vardag också, men ändå:Kämpa.

Svar på fråga om min utbildning.

"Hej! Kom in på din blogg av en slump när jag googlade lite socionomprogram. Har bland annat sökt det du läser, jag undrar om det var svårt att komma in, samt om det är många muntliga redovisningar då det inte är min starka sida? :)"

Jag fick den här kommentaren och tänkte svara i ett inlägg. Hoppas du som ställde frågan ser det här. Vad roligt att du är sugen på att bli socionom - och extra roligt att du sökt min utbildning! Jag rekommenderar den verkligen.
Jag läser Socialt Arbete med Storstadsprofil på Södertörns Högskola. Utbildningen är 3,5 år och leder till socionomexamen. Om det är svårt att komma in är ju väldigt relativt, men antagningsstatistik för de senaste åren går att hitta här och på den här länken finns instruktioner för hur du kan räkna ut ditt eget meritvärde. Det är alltid värt att prova att söka i alla fall - och att söka fler gånger om en inte kommer in på första försöket. Till vårterminen brukar det t.ex. vara färre som söker, så då är det lite lättare att komma in. Och så går det ju alltid att höja betygen på Komvux eller skriva Högskoleprovet! :)

Utbildningen är upplagd med föreläsningar, seminarium och däremellan eget plugg och grupparbeten. Hur schemat ser ut varierar, men i genomsnitt skulle jag säga att vi har 1-3 föreläsningar och ett seminarium i veckan. Föreläsningarna är frivilliga och går ut på att en föreläsare berättar om ett ämne. Seminariumen är obligatoriska och då blir det mycket diskussioner, ibland olika övningar osv. Inför seminariumen har vi för det mesta uppgifter att förbereda, oftast i grupp. Det är mycket grupparbeten, eftersom att yrket vi valt innefattar att kunna samarbeta och jobba med mycket olika människor.

Det är en del muntliga presentationer på seminariumen - men det är inte så farligt som det låter, jag lovar. Stämningen brukar vara så varm och mysig. Det behöver inte vara perfekt och det är okej att göra "fel" - det viktigaste är att våga prova och att lära oss. Fokus ligger inte heller på själva presentationen, utan ämnena vi pratar om - det brukar sänka pressen för mig. Jag ser seminariumen mer som ett rätt trevligt och tryggt tillfälle att tillsammans prata om viktiga ämnen. Det finns även något som heter Studieverkstan där studenter kan få hjälp med studierna - bland annat med att tala inför grupp, just för att det är något många tycker är svårt eller läskigt.

Om du (eller någon annan) har fler frågor kan jag tipsa om att det går att boka in en studentfika med mig eller någon annan studentambassadör. Läs mer och se kontaktuppgifter här. Då kan du komma till högskolan för en fika, rundtur, ev. följa med på föreläsning och ställa frågor till en student som läser den utbildning ni är intresserade av.