Att ge sig själv chansen.

Himlen bjöd på magi min sista kväll i Kroatien. Otrolig solnedgång, blixtar och regnbåge på samma gång. Nu är jag i Sverige igen. Det känns lite vemodigt att resan är slut, men det finns en del fina personer jag verkligen saknat och längtar väldigt mycket efter att få krama. Och min sjö, förstås. Jag tänkte på den när jag promenerade runt bland de magiska sjöarna och vattenfallen i Plitvice Lakes. Ingen sjö är lika älskad som min. ♥

Det kommer nog att fortsätta komma inlägg från resan ett tag. Jag har minst sagt gjort och sett mycket under de här veckorna. Idag vill jag dela det instagram-inlägg jag skrev den där allra första kvällen på den första nattbussen. Det känns som en evighet sen, trots att det bara gått 16 dagar.
"Folk frågar ibland om jag inte är rädd för att resa ensam. När jag var yngre var jag inte det, men efter det där sista övergreppet för två år sen blev jag rädd. Jätterädd. För mycket. Inte minst för resor. Orkar inte förklara varför nu, ni som fattar ni fattar. Det är två år sen. Nu sitter jag här, på en nattbuss, på väg mot en typ av ensamresa jag alltid drömt om. En del av mig vill mest skrika åt busschauffören att stanna, att jag måste av, att jag inte klarar det här. Men jag vill. Jag vill så himla mycket. Hjärtat vill, brinner, längtar. Det känns i hela mig. 'Vem vill jag vara?' påminner jag mig själv, gång på gång. Och jag vet vem jag vill vara. Jag vet vem jag är. En som vågar. En som följer drömmar. En som inte låter rädslan, eller de som skadat, vinna. Så jag kör. Rädslan får säga vad den vill. Djupa andetag och ett steg i taget. Nu åker jag nattbuss. Nu ska jag försöka sova. Imorgon är en ny dag. Imorgon tar jag hand om då."
-18 juni 2017.

Rädslan släppte sitt grepp under resans gång. Helt. För några dagar sen, när ett gäng franska studenter som jag lärde känna i Bosnien frågade om det inte var läskigt att resa ensam, om jag inte var rädd att något skulle hända, svarade jag utan att ens tänka efter: "Nej". Så självklart hann det bli, på bara 15 dagar. Det är fantastiskt. Jag är så, så tacksam att jag vågade. Jag är så, så tacksam att jag gav och fortsätter ge mig själv chansen att vara den jag är, den jag vill vara. Jag har aldrig känt mig så fri. ♥
Väldigt varm - och så glad, så stolt, så fri. Så, så jag. I Vintgar Gorge i Slovenien.

Ärr och ett annorlunda möte.

När jag var i Zagreb tidigare i veckan frågade en kvinna på spårvagnen på mycket dålig engelska om mina ärr. Hon undrade om någon hade gjort mig illa. "Father or boy?" frågade hon.

Jag orkade inte dra hela min livshistoria eller börja undervisa en främmande kvinna som knappt förstod engelska om självskadebeteende så jag sa ja, att någon hade gjort mig illa men att allt var bra och att jag var okej nu.

Nej, precis de ärren var det ingen annan fysiskt som orsakade. Det gjorde jag själv som tonåring, i det självskadebeteende jag sedan flera år är fri ifrån. Men om det inte hade varit för all misshandel, övergrepp, allt psykiskt, fysiskt och sexuellt våld jag blev utsatt för under min uppväxt så hade inte heller de ärren funnits. 
Hon tackade Jesus för att jag var okej nu. Själv vet jag inte exakt vad jag tror på, men vad eller vem det än är som hjälpte mig överleva tackar jag också varje dag. Och ärren skäms jag inte för längre. Jag överlevde. Så många gånger kunde, kanske till och med borde, jag ha dött - men jag överlevde. Jag lever. Det kommer jag alltid att vara stolt över.

Abuse isn't love - om nära relationer.

För mig har begreppen självständighet och frihet alltid varit viktiga. Det viktigaste. För mitt yngre jag kom relationer av olika slag väldigt långt ner på listan över vad som var viktigt för mig i livet. "Vem behöver sånt?", tänkte jag som yngre. "Jag vill aldrig mer bli fångad. Jag ska aldrig mer låta någon komma nära. Jag vill vara fri. Inte bli skadad, känna mig kvävd och instängd. Jag vill följa mina drömmar, leva mitt liv och vara den jag är. Nej, aldrig mer nära relationer - jag vill aldrig bli så skadad och fångad igen!". Som om det vore ett likhetstecken mellan nära relationer och att vara fångad, bli skadad, känna sig kvävd, tvingas ge upp sig själv, sina känslor, behov, drömmar och förlora sin frihet.

En relation som tvingar en att ge upp sina drömmar, hindrar en från att vara sig själv, som skadar, kväver och får en att känna sig fångad är ingen bra relation. En relation en inte vill vara i, som en stannar i av rädsla, skuld eller för att det inte finns en utväg, är ingen bra relation. Tvärtom är det väldigt starka tecken på att någonting är väldigt fel. Det visste inte jag när jag var yngre, för den typen av relationer var allt jag hade erfarenhet av. Det var det enda jag hade upplevt. Det som med andra referensramar var extremt destruktivt, osunt och misshandlande var för mig det normala. Precis som jag vet att det är för många, som växt upp som jag gjorde. Inte konstigt att många av oss med liknande erfarenheter velat undvika nära relationer!

Hela, fina, sunda relationer är inte så. Känns inte så. Jag kom av en händelse att tänka på det idag, när jag och en av mina närmsta träffades och sa hejdå inför min resa. Jag kom på mig själv med att det gjorde ont att säga hejdå, trots att vi bara ska vara ifrån varandra i ett par veckor. För att jag kommer sakna henne. Jag har faktiskt aldrig riktigt upplevt det förut. Att vara så nära någon, på ett fint sätt. Frivilligt nära. Att älska så mycket. Och vet ni? Det gör mig inte fångad - det gör mig ännu friare. Det skaver inte, kväver inte, tar inte sönder. Det hindrar mig inte från att vara den jag är eller från att leva det liv jag vill leva. Det gör det tvärtom lättare. Värmer. Lyfter. Stärker.

Självständighet och frihet är fortfarande väldigt viktiga begrepp för mig. Något jag aldrig någonsin tänker ge upp eller kompromissa med - och som vuxen har jag lärt mig att en sund relation inte heller kräver det. En sund relation försöker inte ta ifrån oss vår frihet och självständighet. Det går att vara fri och samtidigt stå någon nära. Det går att vara självständig och ändå släppa in, dela och hantera livet ihop. De relationer vi haft med människor som skadat motsvarar inte alla relationer. "Abuse isn't love", så enkelt är det. Kärlek, vänskap, närhet, tillit är något helt, helt annat än det vi varit med om. Det finns så mycket mer - kom ihåg det. ♥